Mokulito del 6

Fortfarande inget litotusch. Jag hade en idé. Misslyckades i genomförandet. Skyller delvis på mokuliton. Det är svårt att veta hur litokritan tar när den är uppblött och blandad med vatten. Blir inte riktigt klok på den.

Nåväl, försökte mig på natur, bara det var djärvt och straffade sig. Sista bilden kan sägas vara slutresultatet. Bättre blev det inte. Nu blir det en paus från moku, måste fundera ut vad jag kan använda tekniken till.

Ateljén

I helgen blev det inte så mycket målat men jag hittade en hylla att återanvända som passade perfekt på ritningsbyrån i mitt ateljéhörn. Så nu har det blivit bättre ordning. I förbifarten fick jag också med mig en ram som faktiskt passar en av de dukar jag har på gång.

Mokulito, experimentverkstad del 5

Egentligen inga direkt nya erfarenheter. Båda plåtarna är målade med mjuk litokrita, stött och blött i vanligt kranvatten. Börjar få lite koll och snurr på processen. Nästa steg är att kontrollera vattenanvändningen bättre så att det inte blir så plaskigt när plåtarna blir större. Det är svårt att få till några nyanser. Trycken blir egentligen först intressanta när jag också har skurit i plåtarna.

Fortfarande inget litotusch i sikte, var inne på tillverkaren Charbonnels hemsida och det var slut där också…global brist på litotusch!? Det är en kris som ännu inte nått förstasidorna.

Trycken kan heta ”Ukulelespelaren” och ”Jag har ögonen på dig” – en lång titel till ett litet tryck.

Mokulito, experimentverkstad del 4

Då inget litotusch fanns att uppbåda i hela Stockholm bestämde jag mig för att testa att måla träplåten med vanlig oljefärg i stället. Själva principen är ju att fett ska gå in i trät. Det funkade fint. Lite oklart om det går att få till stånd några nyanser, det verkar vara den huvudsakliga fördelen med tuschet. Annars tycks den främsta nackdelen vara att det tar längre tid för oljefärgen att gå in i trät och torka tillräckligt för att det ska gå att arbeta vidare. Resultatet syns här:

Jag testade också att stöta och blöta litokrita och målade på med det. Det såg riktigt bra ut på plåten, men blev lite smutsigt i trycken. Inte säker på varför. Enligt min mokulitoguru Bernard Cociancig ska destillerat vatten användas, vilket jag inte gjorde. Jag kombinerade sedan de två plåtarna. Tyvärr hade jag inga nålar, vilket är det bästa för att passa papperet. Eftersom resultatet blev så grötigt bättrade jag på med träsnitt. Det lyfte trycket betydligt. Den sista bilden visar ett tryck där jag först tryckt den ursprungliga plåten i rött och sedan tryckt på med den snittade i blått.

Mokulito, experimentverkstad del 3

Enligt den samlade expertisen ska det inte gå att trycka en mokulitoplåt igen efter det att den har torkat. Hela upplagan måste alltså tryckas på en gång. Jag bestämde mig ändå för att testa att trycka den dykande fågeln, tecknad med marker och där jag snittat lite efter ett antal tryck, dagen efter den första omgången. Jag tycker det blev bra, nästan bättre! Men detta säger inget definitivt, förmodligen var det bara en lycklig slump. Det var i alla fall roligt och trycken blev fina då ådringen i trät samt träsnittet framträder tydligare. När jag försökte ytterligare en gång vid ett senare tillfälle, då var det kört. Klart är också att trycken blir helt annorlunda när plåten har fått torka emellan, så om en upplaga ska till gäller fortfarande att den måste tryckas i ett svep.

Dag 1, 2 och sedan dag 3 -där tas färgen upp av trät och processen funkar inte längre, sista bilden visar plåten.

Ny tavla på g

Äntligen, och stort! För ovanlighetens skull arbetar jag utifrån ett foto. Min enda ursäkt är att kvinnan på bilden inte lever längre. Det är min gammelmormor och jag tyckte bilden var så fin att jag ville försöka göra något med den. Så här långt kom jag i dag: