Sommartavlan blev klar i höstateljén. Tja, liten till både storlek och betydelse, det var vad sommaren gav i konstväg. Kanske var den rikare på andra sätt.

Sommartavlan blev klar i höstateljén. Tja, liten till både storlek och betydelse, det var vad sommaren gav i konstväg. Kanske var den rikare på andra sätt.

Nu är det färdigkorresponderat och dags för utställning av våra gemensamma alster. I den lilla staden Manosque i södra Frankrike. Tyvärr kommer jag inte att vara på plats.

I dagarna tre ska jag testa att stå på marknad och bjuda ut mina tryck till försäljning. Satsar på det lilla formatet och det mesta är gammal skåpmat men jag har tryckt en ny serie riktigt små bilder i pastamaskinen. Några är Stockholmsmotiv för att locka kunder.











Jag hade tänkt, men att tänka fel är dummare än att tänka rätt. Det blev två skilda tryck i stället. Kanske går det att fundera ut hur jag hade tänkt.





Klotterpoesi under press. Planerar för tre dagars arbete i verkstan. Här dag 1, fortsättning på projektet klotterpoesi.





En del är fortfarande under arbete. Och texten fattas, förutom till en ”Neej! Låt mig krypa ned i mitt hål igen!”







Det rullar på veckan ut. Min vägg (den runda med björkarna är Nasrins) och stämningsbilder:







Jag deltar med ett tryck, eller finare uttryckt; ett grafiskt blad. Fart och fläkt på invigning i morgon i vårsolen.

Återvinning av dukar och maximalt utnyttjande av färgrester. Det som ser ut som kaniner ska bli rävar…






Jovisst är den färdig. Rätt stor. Återvunnen duk från grovsoprummet, det är bara att tacka en anonym konstnärligt frustrerad granne.
