Definitivt sista nya innan utställningen. Ett återvinningsprojekt med bonus då jag dessutom kunde använda en upphittad ram. Här ett par detaljer:
Här syns en plåt etsad med akvatint. Jag hade en teckning jag ville överföra och fick experimentera lite. Jag målade vissa ytor direkt på plåten med kladdkrita, under kritan skulle lösningen inte fräta på plåten och jag skulle få ljusa ytor men förhoppningsvis med lite mjukare övergångar och skuggor. Det lyckades sådär. Som tidigare konstaterat, det är meningslöst att försöka efterlikna effekter som så lätt åstakoms med pensel och färg, bättre att i stället renodla etsningens särdrag. Först plåten innan sista badet, sedan den färdiga plåten och sist förlagan. Det färdiga trycket kan ni se på utställningen!
Här kommer smakprov på vad jag gjort i Leipzig i min favoritteknik, akvatint. Vad jag äntligen också har insett är att det inte är någon poäng med att försöka efterlikna måleriet utan att i stället odla etsningens särart. Måleriska effekter går ju utmärkt att få till i måleriet så varför försöka tvinga fram dem ur plåten?
Först plåten inför första badet, där lacket är påmålat fräter syran inte och den ytan blir därför vit i trycket. Sedan den färdiga plåten efter tre omgångar.
Förberedelserna inför utställningen haltar långsamt framåt. Här har jag snickrat ihop lite ramar åt några återvunna pannåer.

I dag har jag beställt vykort, det var knepigare än jag trodde, eller ville kanske snarare. Spännande att se hur det blir. Till sist blev detta vad jag skickade in som tryckfil:
Eller, nej, egentligen inte eftersom texten inte fick komma med. Men nästan, utan text.