Sent omsider har jag kommit igång med att producera till två internationella tävlingar, en i Schweiz med små rektangulära träsnitt och en miniprint med små kvadrater i Barcelona. Med det senare blev det lite plötsligt brådis, får se om jag hinner få iväg trycken i tid. Träsnitten är gjorda på gamla mokulitoplåtar och kan beskådas nedan. Temat är ”Zeit ohne zeit”, tid utan tid, vilket knappast blir begripligare bara för att det är på svenska. Det kändes abstrakt och blev således därefter.
Jag är visst inte riktigt klar med mokuliton, inte minst eftersom jag har flera plåtar som väntar. Här trycker jag en lite större plåt.
Några små påskliljor kom och lös upp denna regniga dag, de fick göra tulpanerna sällskap.
Det är många påbörjade dukar just nu, de bli bara fler och fler. Hela tre uppstartade stilleben med bara blommorna klara, här visas det senaste av dem. Och sedan ett gäng improvisationsdukar som får hänga med på ett hörn. Sist men sannerligen inte minst lurar också gammelmormor i vassen.
Det kom fler blommor förra helgen då även dessa tulpaner målades. De var inte ens till mig. Detta är ett dubbelt återbruk, först en begagnad duk från grovsoprummet, sedan har jag fräckt nog målat vidare på det stilleben som min kompis påbörjade en söndagseftermiddag. Blommorna fick därför en lite mer undanskymd position. Har inte funderat ut hur resten av stillebenet ska se ut, frukttema kanske.
Det har kommit blommor på besök. Anemoner ska det visst vara. Ömtåliga saker, det gällde att fästa dem snabbt på duken innan de började falla sönder. Det ska bli ett stilleben, kanske med en färsk röding och en vinare. Sönderfallet kanske kan bli ytterligare ett, med en urdrucken pava och fiskben. Men då får jag ligga i, snart kan man bara ana att det en gång var en blomma.
Duken är ett återanvändningsobjekt från grovsoprummet, Jimi Hendrix gömmer sig under ytan. Lite sträv duk.
Ja, inte går det snabbt, men jag jobbar lite på en bit i taget då och då mellan tryck och annat.
I den improviserade köksateljén i lantliga omgivningar kanske omdömet inte alltid är det bästa. Och värre kan det bli om uppmärksamheten delas med en skid-VM-stafett.
Det blev helt enkelt ett par kanariegula turturduvor…förhoppningsvis kan de mogna till något annat nästa gång. Vägen fram för denna duk hittills:
Fortfarande inget litotusch. Jag hade en idé. Misslyckades i genomförandet. Skyller delvis på mokuliton. Det är svårt att veta hur litokritan tar när den är uppblött och blandad med vatten. Blir inte riktigt klok på den.
Nåväl, försökte mig på natur, bara det var djärvt och straffade sig. Sista bilden kan sägas vara slutresultatet. Bättre blev det inte. Nu blir det en paus från moku, måste fundera ut vad jag kan använda tekniken till.
I helgen blev det inte så mycket målat men jag hittade en hylla att återanvända som passade perfekt på ritningsbyrån i mitt ateljéhörn. Så nu har det blivit bättre ordning. I förbifarten fick jag också med mig en ram som faktiskt passar en av de dukar jag har på gång.
penseldraget 