Nu är i alla fall en av sommarprojektets tavlor färdig. Ca 40×40 cm, olja, återbrukad duk. Det har också blivit lite bättre ordning i ateljén, med ett staffli efter egen ritning, ihopsnickrat av pappa.




Nu är i alla fall en av sommarprojektets tavlor färdig. Ca 40×40 cm, olja, återbrukad duk. Det har också blivit lite bättre ordning i ateljén, med ett staffli efter egen ritning, ihopsnickrat av pappa.




Det är varmt och skönt på dagen så jag passar på nu när de flesta sommarprojekten är avslutade och försöker ro även detta i hamn; mina gröna sommaroljor. Jobbar parallellt med de fyra dukarna +ett gammalt återvinningsprojekt i ram som nu bara får ett första lager av överskottsfärgen.





är inte alltid så praktiskt och blir sällan som jag tänkt mig. Den här veckan har det varit storm, mycket med skörd i trädgård, massor av kantareller och en hel vägg att skrapa förutom fönstret som nu är kittat. Och det var utan att nämna att det också är semester med böcker att läsa och moln att följa i skyn samt ett och annat dopp i sjön.




Jakttorn. Perfekt tid för att teckna i skogen. Hyfsat varmt och inga insekter (nåja, några myror var det allt).




Jag gjorde ett försök förra året, det blev en teckning av Bäverhålet, nu tar jag nya tag och jag har redan vunnit över mig själv då jag har gjort två teckningar av och i naturen. Förhoppningsvis ska jag göra en nästan varje dag, eller så, nu när det blivit en rimlig temperatur för att teckna ute. I dag blev det snabba skisser, vädret var minst sagt nyckfullt och vattendroppar blev en faktor att räkna med. Resultatet blev knappast insmickrande men blev, vilket får vara gott nog. Min grundprincip är också att naturen gör sig bäst som den är, det vill säga att den knappast gör sig bättre på mitt papper eller duk, och då kan det passa bra att välja lite mindre vackra sidor. Den första visar ett träsk i sjökanten, den andra en gammal rotvälta.
Inte visste jag att det var Cernunnos och hans rike jag tecknade, men det visade sig att denna keltiska skogsgud på något sätt tagit över den hand som förde pennan. Den fick hänga kvar i skogen där den hör hemma.
Olja och kolpenna på papper, ca 30×50.

Igår var det rätt pestigt ute så naturen fick flytta in igen och blev en del av detta stilleben i akvarell.

Naturen får tala för sig själv! På vägen tillbaka från den murkna ekan (se förra inlägget) hade någon försökt bana väg i det gröna havet och det låg avklippt växtlighet utmed stigen. Tanken slog mig att den kunde flytta in på mitt fina japanpapper som jag har införskaffat för att trycka de avlånga träsnitten. Det funkade fint tycker jag! Jag färgade in bladen med mycket matolja i oljefärgen och tryckte med min papyrusgnuggrej. Frågan är nu hur jag kan gå vidare.