Naturen får en ny chans

Jag gjorde ett försök förra året, det blev en teckning av Bäverhålet, nu tar jag nya tag och jag har redan vunnit över mig själv då jag har gjort två teckningar av och i naturen. Förhoppningsvis ska jag göra en nästan varje dag, eller så, nu när det blivit en rimlig temperatur för att teckna ute. I dag blev det snabba skisser, vädret var minst sagt nyckfullt och vattendroppar blev en faktor att räkna med. Resultatet blev knappast insmickrande men blev, vilket får vara gott nog. Min grundprincip är också att naturen gör sig bäst som den är, det vill säga att den knappast gör sig bättre på mitt papper eller duk, och då kan det passa bra att välja lite mindre vackra sidor. Den första visar ett träsk i sjökanten, den andra en gammal rotvälta.

Cernunnos

Inte visste jag att det var Cernunnos och hans rike jag tecknade, men det visade sig att denna keltiska skogsgud på något sätt tagit över den hand som förde pennan. Den fick hänga kvar i skogen där den hör hemma.

Olja och kolpenna på papper, ca 30×50.

0DCD934E-BAE6-47C6-A37C-79E678CA804E

I verkstan

Tanken var att avsluta sommarprojektet efter några veckors uppehåll, men kanske måste det till mer arbete.
Jag tryckte mest fåglarna, träsnitt, med och utan blad. Kanske blev det misslyckat, den långa i alla fall. Kanske göra om.

Naturen flyttar in

Naturen får tala för sig själv! På vägen tillbaka från den murkna ekan (se förra inlägget) hade någon försökt bana väg i det gröna havet och det låg avklippt växtlighet utmed stigen. Tanken slog mig att den kunde flytta in på mitt fina japanpapper som jag har införskaffat för att trycka de avlånga träsnitten. Det funkade fint tycker jag! Jag färgade in bladen med mycket matolja i oljefärgen och tryckte med min papyrusgnuggrej. Frågan är nu hur jag kan gå vidare.